Vid ett fönster i en mellanstor lägenhet i en mellanstor stad,
sitter jag nu och dricker te, pillar på en ny header och småchattar.
fick just en insyn och än väldigt skön känsla i magen när jag tänkte
på hur bra man har det.
för visst är det så lilla landet brunsås. att ibland är vi allt bra gnälliga!
det är alltid något som ligger och svider i det nedre regionerna.
visst är det synd.
och jag förstår känslan.
tro mig.
men är det värt det?
nej.
för visst är det bara en inställning?
vänd på den!
det tänker jag göra.
sov så gott där ute.
i now i will.
ta hand om er.

klabba.