Hemma efter helgen i örebro.
lite små ångest kommer krypandes.
nu när man har tillbringat en helg med
vännerna.
ätit, sovit, skrattat , ja, gjort allt tillsammans
under några dagar.
känns det inte annat än männskligt att få denna
seperationsångest. hade nog vart konstigare om
man inte fått det?
är inte lika roligt att gå ifrån frukost med 8 pers,
till frukost helt med endast yours truly.
nä, fan vad tragiskt det lät.
men jag är sådan.
om det hade vart 70-tal hade kollektiv
passat mig perfa.
ensam är inte min grej.
så ett stort tack till er mina vänner.
som inte får mig att vara det!

lång och väldigt tråkig bilresa hem.
regn, blött mörkt. ush.
ingen hanna brevid heller.
hon tog bussen direkt till oslo.
så det var jag och.... jag i bilen.
tänkte inte så mycket på det.
försökte roa mig själv.
inte så jävla ball.
men dock inte mycket att göra.
helgen var soppas super så jag tror
att jag gjorde mig förtjänt av en 2 timmars
lidande själv i bilen.
tack så mycket sara och ryan för allt i helgen!
alla tummar upp.
ni är för bra.

ikväll blir det ett soffhäng i världsklass.
något gött att äta på.
dem mest urtvättade och mjuka kläderna
jag kan hitta. kolla på filmen alfie.
du borde vara här!

klabba.